Man kan ju inte gärna kalla det för ”vardagsmotion” då det sker under semestern, eller…
Naiv här kunde inte låta bli att starta dagen med korta men intensiva löpintervaller utmed kanalen – det vackra landskapet, den lite fuktiga augusti-luften och suget av rörelse gick inte att förneka.
Endorfin-boostad upp över öronen gjordes sedan båten ordning för en dag med slussning för att fortsätta resan hemåt. De där slussarna aktiveras inte när som helst utan styrs av efterfrågan, säsong och tid…ja, eller trötta slussvakter visade det sig.
Lite oväntat fick vi en bonus-timme på morgonkvisten (det var visst en cykel för vakten som gått sönder eller nåt..) – väl utnyttjad av barn till ännu ett bad och av de vuxna till ytterligare en kopp – vi har ju trots allt semester..
Här sitter jag nu lite smått utmattad i kropp och knopp (med en träflis under stortån)..
För er som inte slussat båt eller turistat i området kan jag berätta att vi nu rör oss uppåt (ja, bokstavligt talat) i kanalen. Detta innebär att man äntrar slussen med båten då vattnet är lågt. När alla båtar har kommit på plats i slussen, tampar trasslats ut och riggats..och tyskarna i båten bredvid lugnat ned sig, då öppnas små luckor i den främre utav slussens portar på portvaktens initiativ. Det trängda vattnet forsar in med naturlig kraft och får båtarna i slussen att röra sig uppåt och framåt. För att förhindra att båten drar sig bakåt i slussen träs den främre utav tampar igenom en förtöjningsring på slussens kant och en tyngd med mänsklig kraft agerar mothåll. Då jag varken kan, eller får, köra vår båt faller lotten som mothåll naturligt på mig. Mothållets uppgift kan liknas vid det som siste man i änden på repet vid dragkamp pysslar med – det vill säga spjärna emot och kämpa – en uppgift som kräver sin man..eller Body Fitness atlet.
Intervallerna gjorde sig påminda i benen och solen gassade gott – men inte ska man klaga då man ändå mår bättre än man någonsin mått..