Det finns frukoststunder, och det finns stunder för frukost liksom det finns morgonpromenader och sedan finns det mornar som gjorda för att ta en promenad…
Kvällen vår kom till större delen att handla om installation och iordningsställande – Maken fick en oplanerad möjlighet att fördjupa sina kunskaper i båtens avloppssystem, en uppgift han hängivet ägnade större delen av kvällen åt men med en märkbar irritation i sitt språkval. Barnen våra var kvicka att få i den nya gummibåten i vattnet och rodde sedan runt i kringlig bana bland hamnens övriga element med tjo och tjim. Strukturerad moder lystrade till behovet att få medtagna kläder och förnödenheter på sin plats innan sittbrunnens välkomnande u-soffa äntrades med en kopp te och kvällsmat.
Den nya dagens möjligheter har redan tagits i bruk – En promenad bland villatomternas doftande spireor och syrener på högre höjd, något längre än vanligt, inledde min morgon. Väl tillbaka i hamnen var gummibåten redan sjösatt med yngling till kapten och maken återfann jag nu istället ståendes i köket för att koka sin gröt – matlusten hans hade tydligen återvänt efter gårdagens praktiska övning.
Vad dagen i övrigt har att bjuda på tänkte vi invänta och se – nyttigt för både liten och stor att planlöst och improviserat med jämna mellanrum bara ta det som det kommer, när det kommer. Några dagar med ro och vila väntar nu för både make, moder, syster och broder…